Om språklig aktivism – Samtal med forskaren Lasse Vuorsola

Om språklig aktivism – Samtal med forskaren Lasse Vuorsola

 
Intervju med Lasse Vuorsola, Doktorand vid Stockholms Universitet, avdelningen för finska

SK: Du har skrivit en studie om sverigefinsk aktivism, som har publicerats i tidskriften Linguistic Landscape 2020, 6 (3), 297–325, vad handlar den om och vad är det för publikation?

LV: Det är en internationell vetenskaplig publikation. Fältet som undersöks i min forskning är inom språkvetenskap, man forskar i den språkliga miljön. Man kan säga att det har funnits en första våg som undersökte mer språken ur geografiskt perspektiv, man sökte vilka språk talas och var, mer som listning av språken som talas.

Den andra och nyare vågen handlar mer om flerspråkighet och att det finns platser där språken möter varandra. Språken har olika värdehierarkier, som till exempel i Sverige där vi har officiella språket och sedan minoritetsspråken som har lagstöd, medan de andra språken utanför finns kvar men får ett annat värde. Då kan det bli problematiskt för samhället med vad man tillåter och bekräftar, då man genom det utesluter också. Inom kunskapsfältet undersöks hur olika språken värderas, vad händer med de andra språken i samhällen där man har ett officiellt språk. Min andra artikel handlar om detta.

Numera forskar man i just skillnader i språklig makt- vilket språk får synas och var och hur? Man undersöker olika gruppers positioneringar i den språkliga miljön. Vissa aktioner utmanar den enspråkiga hegemonin genom aktioner, performans och manifestationer och protester, och det är intressant att titta på de aktioner som utmanar hegemonin, hur de gestaltar sig.

SK: Hur kom du på idén med din undersökning?

LV: Min intention var att samla data på den sverigefinska skolan i Göteborg. Dessvärre stängdes den plötsligt. Det i sin tur ledde till att olika aktivistgrupper aktiverades till kamp och protester genom att de började sin proteströrelse med klistermärken och omplacering av skyltar. (De bytte ut svenska skyltar vid offentliga miljöer till finska, eller till tvåspråkiga skyltar). Då började jag skriva om det i stället. Det jag började skriva blev bra råvara att använda mig av för att få data till en intressant händelseutveckling i det språkliga landskapet där. Det blev en tacksam kontinuitet i processen till det ämne jag hade föresatt mig.

SK: Hur gick det till rent praktiskt?

LV: Jag samlade kommentarer i media och samlade data genom att googla. Jag hittade en del i sociala media. Vid behov har jag frågat lov för användning av material, så att anonymiteten har garanterats. Jag undersöker taggarna, klistermärken, analyserar vad de innehåller och vad för slags ikonografi de använder.

SK: Vad finns i de här tagsen, eller klistermärkena? Hur ser de ut?

LV: De använder både nytt och gammalt i sitt bildspråk och uttrycken. Mycket handlar om bekanta ikonografiska bilder som har anknytning till finsk historia eller sverigefinsk kontext. Aktivisterna riktar sin aktivitet mot minoritetens håll, för att få gensvar och sprida sitt budskap. I Stockholm har aktivisterna satt sitt klistermärke bredvid ett plakat till minne av Snellman, för att markera att finnarna visst har funnits länge i Sverige och de söker ta platsen och historien till stöd, äga den. Eller så kan de använda till exempel bilder på Gottlund, eller bild på en spikboll (en hänvisning till Morgonstjärne- upproret mot svenska väldet under Stormaktstiden) eller den klassiska näven som symbol för motståndet och aktivismen.

SK: Vad har du hittat för slags fynd eller slutsatser i din studie?

LV: I ett större perspektiv så berättar de här aktionerna om att det finns en fortsatt aktivism som lever bland sverigefinnar. Som det kommer fram i min första artikel så även om minoritetsställningen och språket är tryggat genom lagen, så hjälper det inget om man inte följer lagen. Min artikel visar just att det finns vilja hos minoriteten att fortsätta kämpa för rättigheterna, att det motståndskraft mot hegemonisk kultur och språkmiljö. Det i sin tur leder till ett motstånd mot aktivismen och diskussionernas vågor går ibland höga. Det är just den här positioneringen- om du intar en position så flyttar du andras positioner. Så det är svårt att ändra på maktpositioneringar. Det verkar vara omöjligt för motståndarna att acceptera att det finns tvåspråk med lika villkor. Men man kan också märka ändå att aktivismen fungerar då det väcker så starka reaktioner att man behöver logga in på forum och debattera! Så jag tycker man behöver fortsätta med att utmana och ifrågasätta den enspråkiga hegemonin.

Det finns också mycket forskning kring korsspråkande och vilken nytta det finns i att använda sig av alla språk som finns i ett klassrum till exempel, i klassrum där det officiella språket är svagt. Det har visat sig vara bra att kunna använda språken som finns i stället att vara enspråkigt. Det är bättre att ta vara på den kunskapen som finns i rummet och utvecklas utifrån det. I stället för att dra av allt det som finns- deras eget språk och kulturella erfarenheterna, så lägger man till i stället på den det nya. Det är ju en fördel för alla att se språken som resurs, inte som ett problem.

SK: Du var tvungen att ändra om i ditt ämne för din avhandling-vad händer med det nu?

LV: Ja, det var planerat att göra en jämförande studie mellan sverigefinska ungdomars språkanvändning mellan skolungdomar i friskolorna I Göteborg och Stor-Stockholm. Då till Stockholm, som är nära Finland, kommer nya elever från finska förhållanden hela tiden, medan det i Göteborg är mindre av nytt elevunderlag. Men skolan i Göteborg stängdes just när min studie skulle börja, så då skrev jag min artikel om språklagstiftning, Language Policy 2019. Sedan följde den andra artikeln om Linguistic Landscape 2020, som just tittar på positioneringar inom aktivismen med klistermärken som vi pratade om, jag har två andra artiklar som kommer: den första är om de sociala processer som styr språkanvändningen inom en flerspråkig klass. Den andra arbetar jag med under våren. Dessa fyra artiklar jag har skrivit bildar stommen till avhandlingen.

SK: Vad motiverar dig som forskare?

LV: Jag är lärare i min själ…sedan är jag musiker också. Forskning är lite kreativt också, hitta lösningar. Jag tycker om språk och gillar att se hur språkteorier relaterar till praktiken och det samhälle vi lever i idag. Forskningen kanske kan hjälpa att lösa samhälleliga problem, genom att lyfta fram problemområden och skapa ny kunskap runt dem.

Intervjun med Lasse Vuorsola ger mig ny kunskap om språkmiljöer och den språkliga aktivismen, och det är intressant för mig att se hur den positionering man intar gentemot språkfrågorna, även i vardagen, påverkar platsen som tillåts för språket. Vi alla är medskapare till språkets gränser, osynliga och synliga…

Av Sarianna Kranz, projektledare för Projekt- forskning 26.1.2021, Sverigefinländarnas Arkiv