Om forskning vid Migrationsinstitutet – samtal med Elli Heikkilä
Jag fick tillfälle att intervjua Forskningsledaren på Nationella Migrationsinstitutet i Åbo, Elli Heikkilä. Sverigefinländarnas Arkiv har under många år samarbetat med Migrationsinstitutet kring den forskning som gjorts där om ämnen som berör sverigefinländare. Migrationsinstitutet är det enda institutet i Finland som har specialiserat sig på både undersökning och dokumentation av migration. Deras särskilda uppgift är att dokumentera livet bland finländare bosatta utomlands och främja kunskapen om detta. Elli Heikkilä själv har lång erfarenhet inom migrationsforskning.
SK: Vilka spännande projekt som berör sverigefinländare pågår nu?
EH: Ett av de aktuella projekten som Migrationsinstitutet påbörjat är ”Föränderlig utlandsfinländskhet” som utreder vem dagens utlandsfinländare är och hur till exempel coronaviruset och Brexit har påverkat dem. Enkätundersökningen genomförs i samarbete med Kyrkans arbete bland utlandsfinländare, Finland-Samfundet (Suomi-Seura), Finlands Sjömanskyrka och Folkupplysningssällskapet. Även sverigefinländare har deltagit i enkäten.
Sedan har vi Ismo Söderling och Jouni Korkiasaari, som har skrivit en översikt om finska invandrare i världen (Suomalaiset siirtolaiset maailmalla) om finländarna utomlands. De har skapat en uppdaterad bild om utlandsfinländare, skeendena och förändringarna som skett de senaste årtionden.
I vår serie om Finsk Migrationshistoria har vi boken Finnarna i Sverige, som handlar om finnarnas långa historia i Sverige, den är skriven av Jouni Korkiasaari och Kari Tarkiainen (2000). Institutet har också gett ut publikationen ”Suomalaisuus on kuin vahakangas” (Finskhet är som en vaxduk, 2011) av Lotta Weckström, som bygger på hennes avhandling.
Heikkilä själv har varit redaktören för publikationen Rapport från Migrationssymposium 2019, Mihin suuntaan Suomi kehittyy? (I vilken inriktning utvecklas Finland?) Rapporten ger aktuell information om migrationsrörelsens och den regionala utvecklingens nya drag i slutet av 2010-talet. Teman handlar om internationell migrationsrörelse, flyttningsrörelser inom landet och om utlandsfinländare. Författarna är utländska och inhemska (finska) experter. Där ingår även en artikel från Kai Latvalehto om sverigefinskhet.
Sedan har vi Juha Tainio och Jouni Korkiasaari, som håller på med en publikation som heter Amerikan- ja Ruotsin suomalaisten tarinoita 1800-luvulta alkaen (Berättelser av finländare från Amerika och Sverige sedan 1800-talet). Forskarna samlar in material från jubileumårets seminarier ”Oskari Tokoi ennen ja jälkeen 1917” (Oskari Tokoi före och efter 1917) och dessa publiceras på hemsidan www.lassinantti.se. Hemsidan som skapades till minnet av Ragnar Lassinantti vid Finland 100 års jubileum, tas över av Migrationsinstitutet och uppdateras. Sidan kommer att presentera gammalt och nytt material. Båda forskarna har varit på Tokois spår flera år och båda har kunskaper även om sverigefinskhet och sverigefinländarna.
SK: Jag ser att det är väldigt olika typer av projekt som pågår. Hur uppstår forskningens ämnen?
EH: Migrationsinstitutet söker själv finansiering till sina projekt till exempel från Finlands Akademi och ibland kan Institutet vara en del av ett större projekt med flera instanser inblandade till exempel i NordForsk och Europeiska socialfondens projekt. Ibland kan Institutet finansiera ett projekt, så var det med Irene Virtalas forskning om Genus och etnicitet i äldreomsorgen (2011).
Vilken forskare som helst kan kontakta Institutet angående sin forskningsidé. Institutet har närverksforskare (som är samma som gästforskare i dag) och de själva kan komma med förslag på forskning. Vi bedömer om projektidén är intressant och därefter startar vi vår process med forskare att söka finansiering. Ibland har forskaren redan ordnat den själv.
SK: Man har forskat om sverigefinskhet från många olika perspektiv – vilka är huvudspåren som du ser och tänker på?
EH: Mycket av forskningen har varit historisk forskning, då tänker jag på ämnen såsom de finska krigsbarnen, andra viktiga ämnen har också varit frågor om identitet och återflyttning till Finland. Några exempel på Institutets har publikationer är:
- Krister Björklunds ”Suomalainen, ruotsalainen vai ruotsinsuomalainen?” (Finsk, svensk eller sverigefinsk? 2012), där han undersöker just identiteten hos finländare som bor i Sverige på 2000-talet.
- Inkeri Lamér har skrivit ”Raskas metalli” (Tung metall, 2017), som i sin tur undersöker arbetarna på varvsindustrin, den är också översatt till svenska. Hon har också gett ut en ny bok ”Kotona Ruotsissa” (Hemma I Sverige, 2020).
- Sedan har man också forskat i skogsfinnarnas historia, där har Eero Sappinen skrivit ”Värmlannin metsäsuomalaiset (Skogsfinnarna i Värmland, 2019). Dessa är bara några axplock av en mängd forskning.
Då finländarna i utlandet också åldras, skapar det nya utmaningar som behöver forskas om. Där kan forskningen komma med mycket kunskap och lyfta fram dessa problem. Finland-Samfunden har gjort mycket bra arbete kring detta och har till sina seniorer producerat guider och seminarier i vilka Institutet har varit en samarbetspartner.
Här kan jag tillägga att jag noterat, när jag listar litteratur kring forskningen, att Heikkilä själv har bidragit till denna betydelsefulla diskussion med flera värdefulla inslag!
SK: Vilka viktiga forskningsområden ser du idag?
EH: Jag skulle säga att forskningen om arbetsmarknaden är viktig att uppmärksamma. Hur har sverigefinländare placerat sig där? Både ungdomar och äldre? Jag ser det som viktigt att man också forskar kring den åldrande sverigefinska befolkningen och dess behov. Sedan är ju situationen som orsakats av Covid-19 något man kommer att behöva forska om, hur den påverkat. Migrationsinstitutets senior forskare Miika Tervonen och Tuomas Hovi har i ”Maastamuutto Suomesta” (Migration från Finland) gjort en enkätundersökning, där man också ställer frågor om effekter av Covid-19 situationen.
SK: I din egen forskning har du forskat bland annat om mångkulturella relationer och äktenskap –många finländare i Sverige har gift sig med människor från olika kulturer, vad har det haft för betydelse inom sverigefinska familjebildningar?
EH: Det jag har skrivit om det här ämnet har väckt mycket diskussion och intresse. I dag det är teman som olika forskare runt världen läser mest i ResearchGate om mina publikationer.
En verkan som jag har kunnat se i min forskning, har varit att barnen i familjerna får med sig en större världsbild och att familjerna är väldigt dynamiska. Familjerna har ofta en vid krets med släkt i två länder, så deras släktnätverk blir större.
De blir flerspråkiga, men deras språkinlärning följer en värdehierarki, där svenskan kommer först, sedan engelska och sist finska.
Samtidigt har forskning visat att den finska identiteten finns ofta kvar starkt, såsom Lotta Weckström beskriver i boken ”Finskhet är som en vaxduk”. Man har liksom stadiga rötter i finskheten och det bildar nästan som en vaxhinna, där annat sköljs av. Rötterna i finsk identitet finns kvar därunder.
SK: Du har skrivit om de byar som upplevde de tömdes av invånarna när man flyttade till Sverige –kvar fanns en del bitterhet över det. Hur ser det ut idag när det gäller återvändare?
EH: Finland är intresserad och vill ha tillbaka det kunskapskapital och kunnande som så många sverigefinländare besitter. Också vad gäller byarna så vill man ha sina sommargäster vid stugorna och det längtas efter dem. Men en annan fråga är om återvändarna återvänder till sina byar som de lämnade. Mer troligt är att de bosätter sig i städerna. I varje fall önskar man i Finland att fler väljer att återvända. Men forskningen har ju visat att den tillfälliga vistelsen i Sverige har blivit permanent då man har sina barn, barnbarn och vänner i landet och det inte längre känns möjligt att riva upp de rötterna i det nya landet. Det tillfälliga tillståndet har blivit beständigt. Naturligtvis finns det också människor som har bott i Sverige en kortare tid och väljer att återvända till Finland.
Om sin egen forskning vill hon annars lyfta fram det senaste som precis har blivit klart: Coming of age in Exile (CAGE) – Health and Socio-Economic Inequites in Young Refugees in the Nordic Welfare Societies, Nordforsk, 2015–2020.
Det är ett samarbete med flera forskare och har tittat på hur de socioekonomiska och etniska skillnaderna i hälsan är hos flyktingbarn och ungdomarna som kommit till de nordiska länderna. De redogör också hur de har placerat sig på arbetsmarknaden och hur arbetsgivarna ser på frågor om ungdomars anställning. CAGE-projektet organiseras av Universitetet i Köpenhamn, men andra samarbetspartners med Migrationsinstitutet från Finland är från Sverige: Centre for Health Equity Studies, Chess och Göteborgs Universitet och från Norge: Norwegian Centre for Violence and Traumatic Stress Studies och University Collage of Southwest Norway.
Heikkilä berättar också om ett långt samarbete med Docent Daniel Rauhut. I boken ”Med öppna armar”, som han och Lovisa Broström har varit redaktörer för, skriver nio forskare om olika centrala aspekter av invandringen mellan 1945–1970, med Elli Heikkilä och Johanna Leinonen tillsammans bland författarna i boken. I boken diskuterar de olika aspekter på invandringens komplexitet och vill skapa mer nyanserat samtal om invandringen. Men hon och Rauhut har gjort flera andra forskningsprojekt tillsammans under åren.
SK: Det är så att Migrationsinstitutet har haft gästforskare från olika länder, inte bara från Finland. Och det har varit aktivt samarbete med svenska aktörer också eller hur, däribland Sverigefinländarnas Arkiv?
EH: Ja, det stämmer. Det nya Initiativet under min tid i Institutet till samarbete mellan Sverige och Finland kom från Erkki Vuonokari till Migrationsinstitutet, det var han som kom till Institutet år 2000 och träffade mig första gången. Vi två satt två timmar och pratade och det samtalet ledde, med Migrationsinstitutets direktor Olavi Koivukangas, till ett givande samarbete som fortsätter än idag.
Under åren var det Institutet tillsammans med Erkki Vuonokari, från Sverigefinländarnas Arkiv och Jarmo Lainio, från Stockholms universitet, som ordnade träffarna. Vi har tillsammans ordnat seminarier och workshops med olika teman, den första var i början av 2000-talet och hade temat ”Ruotsinsuomalaiset tänään” (Sverigefinländare idag”). Det sammanföll tidsmässigt med den nya lagstadgade ställningen som nationell minoritet, som sverigefinländarna fick. ”Ruotsinsuomalaiset tänään ja kautta aikojen” workshop-serien samlade forskare och från det föddes ett samarbete som pågått 15 år. Det senaste av våra träffar var 2015 i Åbo, i samband med bokmässan. Den gången var temat ”Dynamisk sverigefinskhet”. Vanligtvis samlade vi ihop ett tiotal till tjugo, och ibland även fler, engagerade människor. Vi turades om att hålla seminarierna eller workshopen i Finland, på Migrationsinstitutet, en gång på Helsingfors universitet, i Sverige till exempel på Stockholms universitet, samt en gång på Mälardalens högskola och i Finlands ambassad.
Jag som lyssnat på Elli Heikkiläs beskrivning av samarbetet mellan Sverige och Finland kring forskningen om sverigefinländarna, får en känsla av att de haft givande och bra tid tillsammans under åren. Erkki Vuonokaris initiativförmåga bar frukt, då det inspirerade till nätverkande mellan länderna som i sin tur stimulerade forskningen om sverigefinländare på många sätt.
Nu råkar jag hitta ett gammalt foto från en av träffarna från Institutets informationsblad, där en glad grupp poserar på Migrationsinstitutets trappa år 2009, temat var ”Sverigefinskhet idag genom tiderna”.
Där kan man ana lite av den glädjen som präglat samarbetet. Det får också illustrera den glädje som Elli Heikkilä utstrålar när hon berättar om Institutets arbete. Energin och intresset i ämnet smittar av sig. Det känns hoppfullt att känna kontinuiteten i samarbetet under så många år, och att hon intygar att Migrationsinstitutet även fortsättningsvis har ett hjärta för forskningen om sverigefinländarna!
/Sarianna Kranz, Projektledare för Projekt:Forskning, Sverigefinländarnas Arkiv
Bild från år 2009 vid ett av samarbetstillfällena i Åbo på Migrationsinstitutets trappa.
Från nedan vänster:
Markus Lyyra, Sverigefinska ungdomsförbundet
Marja-Terttu Tryggvason, Mälardalens Högskola
Elli Heikkilä, Migrationsinstitutet
Eero Sappinen, Migrationsinstitutet
Jarmo Lainio, Stockholms universitet
Erkki Vuonokari, Sverigefinländarnas Arkiv
