Vilka är sverigefinländarna?

Hur många är vi?

Enligt vissa beräkningar ska nästan en miljon finländare ha arbetat i Sverige efter andra världskriget. Vissa bara under en kort period och andra under en längre tid.
Om man endast räknar de fast bosatta i landet under åren 1945-2000 sjunker antalet till drygt 550.000. Hälften av dessa människor flyttade så småningom tillbaka till Finland. Det är värt att observera att här räknas bara de som är födda i Finland.
När man däremot även räknar de generationer som är födda i Sverige eller som flyttat hit som barn tillsammans med sina föräldrar, utgör de finlandsfödda bara en mindre del av alla sverigefinnar eller sverigefinländare.
Enligt statistiken är du sverigefinne om du är född i Finland, har finskfödda föräldrar eller har finskfödda far- eller morfäldrar. Enligt statistiken finns det tre generationer bestående av över 719.000 människor i den här gruppen. Det finns dock även en fjärde generation som man inte har räknat med i statistiken.
Läs mer: http://news.cision.com/se/sisuradio-sveriges-radio/r/ny-statistik–antalet-sverigefinnar-okar,c2198574

Sverigefinnarnas bakgrund

Majoriteten av de finländska invandrarna som flyttade till Sverige efter 1945 hade sina rötter på landsbygden, men innan de flyttade vidare till Sverige hade många varit bosatta i någon av Finlands städer. Detta flyttningsmönster var i allt väsentligt detsamma som på andra håll i Västeuropa.
Finnarna flyttade från perifera regioner till bättre avlönade industriarbeten i Sverige. Andra länder som det kom många invandrare ifrån var Tyskland och Storbritannien. Precis som andra håll i Europa var mobiliteten störst inom efterkrigstidens stora årskullar, som vällde in på arbetsmarknader i mitten av 1960-talet och snabbt flyttade vidare till utlandet i jakt på en säkrare sysselsättning, bättre livskvalitet och högre levnadsstandard. I Sverige var det finnar, sudettyskar, italienare, greker, jugoslaver och turkar som tillhörde de tidiga inflyttarna efter 1945.

Varför flyttade finnarna till Sverige?

Många av finnarna kom från svåra förhållanden. Bakom sig lämnade de fattigdom och krig. Ofta kom de från stora familjer och var mycket unga och oerfarna. De flesta hade heller inte hunnit få särskilt mycket utbildning i hemlandet.
Sveriges dragningskraft var stor: lönenivån var högre; i Finland skedde en snabb strukturomvandling under 1960-talet och en akut konjunktursvacka vintern 1967-68, som fick den rörliga arbetskraften att söka jobb i Sverige. Också persontrafiken mellan Sverige och Finland började utvecklas i snabb takt och gjorde det lätt att flytta till Sverige. En stor drivkraft var också de fria arbetsmarknaderna som genomfördes i Norden efter 1954.
De stora flertalet av de inflyttade finländarna lockades till arbetsplatser i Sveriges stora industribälten och hamnar, det vill säga till Stockholm, Mälardalen med omnejd samt västkusten med Göteborg i centrum. Sverigefinnarna jobbade med industrijobb och varv, på sjukhus, med skogsarbete, som städare och som byggnadsarbetare.

Bland sverigefinnar finns många kända personer

I början hade sverigefinnarna en tämligen låg social status och de flesta tillhörde arbetarklassen. Numera är sverigefinnarna däremot en grupp där allehanda yrken finns representerade.
Sverigefinnarna håller att bli en etablerad och uppskattad minoritet och bland dem finns många kända författare, artister, skådespelare, teaterchefer och musikgrupper med finsk eller finlandssvensk bakgrund. Många av dessa artister har även varit med i Sverigefinländarnas arkivs Arvet-utställning, som berättar om sverigefinnarnas nya generationer.
Kända sverigefinnar är t.ex. sångaren Arja Saijonmaa, rapartisten och skådespelaren Marko ”Markoolio” Lehtisalo, författaren Mark Levengood, författaren Asko Sahlberg, författaren Susanna Alakoski,operasångaren Susanna Alakoskitangosångaren Darya Pakarinen, popsångaren och musiker Anna Järvinen, sångerskan Miriam Bryant, teaterchef Anna Takanen. Läs mera https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverigefinnar

Språk, familj och bostad

Numera bor det sverigefinnar i de flesta av Sveriges kommuner och deras andel av kommunernas befolkning kan ibland uppgå till hela 10-20%. Sådana här städer finns i Mellansverige, t.ex. Eskilstuna och Västerås.
Sedan 2010 har många kommuner officiell status som regioner med en nationell språkminoritet som skall bilda finskspråkiga förskolor, äldre vård på finska och människor kan kommunicera med myndigheter på sitt modersmål.

Det finska språket är numera ett erkänt minoritetsspråk i Sverige. Ingen vet dock exakt hur många det är som pratar finska i Sverige eftersom svenska medborgare inte registreras efter modersmål. Man vet att många av den första generationens sverigefinnar kan finska. Däremot har många i de följande generationerna bytt språk till svenska och mer eller mindre förlorat finskan. Samtidigt finns också många som är två – eller flerspråkiga. Många av dessa har fått finskspråkig eller tvåspråkig undervisning eller gått på sverigefinska skolor.

I början av 1970-talet var helfinska parförhållanden av naturliga skäl vanligast, eftersom många flyttade över med sina familjer. I början umgicks man också mycket med varandra på grund av bristande språkkunskaper, vilket också bidrog till att öka antalet helfinska parförhållanden.
Många av de invandrade unga som inte redan levde i parförhållanden gifte sig med svenskar. Särskilt kvinnorna var snabbare på att anpassa sig till sina nya villkor. Många kvinnor arbetade med sociala yrken, t.ex. på sjukhus, och lärde sig genom det svenska fortare än många andra.
Bland sverigefinnar finns numera flera generationer, många har bytt sitt språk till svenska. Med åren har barnen som är födda inom svensk-finska blandäktenskap stigit till närmare 80%.