Vilka är samerna?

Ett urfolk eller en nationell minoritet?

Genom ett beslut av den svenska staten är det samiska folket erkänt som urfolk men även en nationell minoritet. Samernas representanter har däremot uttalat man enbart ser sig själv som urfolk och att en samisk språklag borde utgå ifrån detta.

Enligt sametinget finns det 100 000 samer i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Siffrorna varierar mycket beroende på hur man räknar. Samiska har tre huvudspråk: östsamiska, centralsamiska och sydsamiska och flera dialekter eller varieteter. På nätet finns olika forum där det samiska språket diskuteras. Även museer, vanliga människor och forskare har i större utsträckning börjat visa och dokumentera samernas liv och historia under de senaste åren. Samernas självkänsla och etniska självmedvetande har blivit bättre. Sedan 1970-talet har samerna i likhet med etniska minoriteter i ett flertal länder upplevt en period av etnisk nyväckelse. Samerna kämpar även för att revitalisera sitt eget språk.

Segregation och rasistisk politik

Det har funnits många hinder för samernas erkännande som urfolk och en del av samhället. Den svenska staten hade länge segregation som mål. Segregationen hade uttrycket : lapp ska vara lapp. Den myntades av Vitalis Karnell, dåvarande kyrkoherde i Karesuando. http://www.samer.se/4095

En viktig film som beskriver samernas svåra historia är filmen Sameblod. Det är en svensk dramafilm, som hade svensk biopremiär den 3 mars 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sameblod I filmen lyfts Sveriges rasistiska raspolitik och dess ödesdigra följder fram.

Svenska Samernas Riksförbund(SSR)

I Jokkmokk bildades 1950 Svenska Samernas Riksförbund.(SSR) Riksorganisation Same- Ätnanam bildades 1945 som en intresseorganisation i syfte att arbeta för samiska kulturella frågor och 1980 landsförbundet Svenska Samer som en organisation för de icke renskötande samerna. Numera finns även ungdomsförbundet Sáminuorra, som anordnar konferenser och ger ut en tidskrift, Nuorat.

På Saminuorras hemsida skriver man: ”Sáminuorra bildades 1963 och hade nyligen 50-årsjubileum. Från början var organisationen Svenska Samernas Riksförbunds ungdomsförbund, men sedan 80-talet är Sáminuorra en självständig organisation. Sáminuorra har under flera decennier haft en medlemstidning, Nuorat, som idag är fristående. Sáminuorra har sedan starten varit en stark röst i det samiska samhället och många framträdande personer har varit engagerade i styrelsen. Sáminuorra var också initiativtagare till Sametingets ungdomsråd, där vi idag har två av fem platser. Även om förbundets arbetssätt och förutsättningar förändrats mycket under de senaste 50 åren finns grundtanken kvar: en organisation av och för alla samiska ungdomar.” Se; http://saminuorra.org/

Sedan år 1953 har s.k. samekonferenser anordnats på nordisk bas. Vid samekonferensen i Karasjok år 1956 inrättades Nordiska samerådet. Sedan dess har även de ryska samerna representation i rådet, som numera därför kallas Samerådet.

Samiskt språkcentrum

I Sverige finns Samiskt språkcentrum som är lokaliserat till Dearna/Tärnaby och Staare/Östersund. Språkcentrums arbete utgår från samernas behov av revitaliseringsinsatser. Läs mer: https://www.sametinget.se/13333
Även Sverigefinländarnas delegation har föreslagit till Sveriges regering att man skulle inrätta ett motsvarande språkcentrum till finska språket och Meän kieli.

Skolverket har lyft fram samernas historia. På deras hemsida kan man läsa: ”Samerna är en urbefolkning som lever i de nordiska delarna av Sverige, Norge och Finland samt på den ryska Kolahalvön. Samerna är en av de nationella minoriteterna i Sverige.” Läs mer: http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nationella-minoriteter/om-samer-1.219555

Information kan även fås via förvaltningskommunernas hemsidor. I nuläget ingår 19 kommuner till förvaltningsområdet för samiska. https://www.sametinget.se/24399

Samerna som inte än har fått status

Erika Katjaana Sarivaara har skrivit om samer som inte haft något som helst status. Boken är på finska och är en avhandling. Den publicerades år 2012 har titeln: ”Statuksettomat saamelaiset. Paikantumisia saamelaisten rajoilla.” ( NonStatus Sami. Locations within Sami Borderlands).
Sarivaara skriver i sammanfattningen om detta:

”The Non-status Sami are defined as a group of people who are of Sami descent, but they do not have Sami status. This means that they are not registered as voters in the Sami parliament for one reason or another. Some of the Non-Status Sami have learned the Sami Language…”

Boken är publicerad i Dieđut, som är en vetenskaplig skriftserie, som utges av Sámi dutkaninstituhtta / Sámi Research Institute i Kautokeino i Norge.
Dieđut har utgivits sedan 1974 av dåvarande Nordiskt-samiskt institut, under tiden fram till 1978 med stavningen Dieđot i enlighet med tidigare tillämpat stavningssystem. Skriftserien innehåller både monografier och artikelsamlingar, huvudsakligen skrivna av forskare vid det egna forskningsinstitutet. Publiceringsspråk är samiska, norska, svenska, finska, engelska och ryska. Boken har som nyckelord ( keywords): indigenous peoples, sami people, Non-Staus Sami, language revitalisation, cultural identity, location, narrative research.

Sami Museum Siida i Inari

Inari i Finland är den enda fyrspråkiga kommunen i Finland, där man förutom finska talar enare-, skolt och nordsamiska. Se: http://www.inari.fi/media/files/ruotsi.pdf
I Inari finns också Sami Museum Siida, http://www.siida.fi/contents/sami-museum, och även det finska Sametinget hittar vi där. På Sidas hemsida kan man läsa följande:

”The Sámi Museum Siida is the national museum of the Sámi and a national special museum in Finland. The Sámi Museum stores the spiritual and material culture of the Finnish Sámi in its collections and presents it to the public through its exhibitions and publications. Its main purpose is to support the identity and the cultural self-esteem of the Sámi.”

Skolverkets utvecklingspaket

Skolverket har tagit fram ett utvecklingspaket i alla ämnen till stöd för planering och genomförning av undervisning med ett samiskt perspektiv. Utvecklingspaketet består av en film och ett diskussionsunderlag och riktar sig till lärare med samiska elever oberoende av vilken skolform och årskurs de arbetar i.

Förvaltningsområden för minoritetsspråk

Från den 1 februari 2015 ingår sammanlagt 75 kommuner och 14 landsting/regioner i förvaltningsområdena för samiska, meänkieli och finska.
Det finska förvaltningsområdet omfattar kommunerna Borlänge, Borås, Botkyrka, Degerfors, Enköping, Eskilstuna, Fagersta, Finspång, Gällivare, Gävle, Göteborg, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Hofors, Huddinge, Håbo, Hällefors, Kalix, Karlskoga, Kiruna, Köping, Lindesberg, Ludvika, Luleå, Malmö, Mariestad, Motala, Norrköping, Norrtälje, Nykvarn, Oxelösund, Pajala, Sandviken, Sigtuna, Skinnskatteberg, Skövde, Smedjebacken, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Sundsvall, Surahammar, Södertälje, Tierp, Trelleborg, Trollhättan, Trosa, Uddevalla, Umeå, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Västerås, Älvkarleby, Örebro, Österåker, Östhammar och Övertorneå.
Hos Sverigefinländarans arkivs hemsida finns kontaktuppgifter för förvaltningskommuner på finska och samordnare för finska språket. https://arkisto.org/sv/sverigefinsk-kultur/vilka-ar-sverigefinlandare/forvaltningskommuner/

Det samiska förvaltningsområdet omfattar kommunerna Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Dorotea, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Krokom, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.

Förvaltningsområdet för meänkieli omfattar kommunerna Gällivare, Haparanda, Kalix, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

Landstingen
I förvaltningsområdena för finska, samiska och meänkieli ingår också landstingen i Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppland, Västerbotten, Västmanland, Västernorrland, Örebro och Östergötland samt Västra Götalandsregionen.
Även andra kommuner har möjlighet att ansöka om att ingå i förvaltningsområden. Regeringen fattar beslut om sådan anslutning efter ansökan av kommun som vill ingå. Ansökan ska ha inkommit till Regeringskansliet senast den 1 april.
Se: http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/manniska-och-samhalle/nationella-minoriteter/Pages/forvaltningsomraden.aspx

Information via kommunernas hemsidor
Som följd av reformen och lagstiftningen har förvaltningsområden börjat informera om samernas ställning och historia via sina hemsidor, t ex på Jokkmokk kommuns hemsida kan man läsa:

”Samerna har sedan urminnes tider levt i ett område som i dag sträcker sig över fyra länder. Det består av Kolahalvön i Ryssland, nordligaste Finland, norra Norges kust- och inland och delar av Sverige från Idre i söder och norrut. Detta område kallas Sápmi (Sameland). Ursprungligen har samernas traditionella bosättningsom­råde varit större, men de har stegvis trängts undan.”  

Eller på samiska: ”Sáme li máttarájge rájes viessum guovlon mij dálásjájge l niellja rijka vijddudahka. Gåbttjå Guoládatnjárgav Russlándan, nuorttalamos Suomav, nuortta Vuona merragáttev ja sisednamav ja Svierigis oase Idres lullen ja nuortas. Guovllo gåhtjuduvvá Sápmi (Sámeednamin). Álgos lij sámij árbbedábálasj årromguovllo  stuoráp, valla sij li suojmma ierit nággidum.”
Läs mera: http://www.jokkmokk.se/ext/templates/extDepartmentPage.aspx?id=1539

Samernas historia går tillbaka många tusen år

För 2 000 år sedan skrev romaren Tacitus för första gången om ett folk i norr som han kallade fenni. Men samernas historia går tillbaka mycket längre än så, bl.a. arkeologiska fynd bidrar till att historien ständigt får skrivas om. Man hittar fynd om vilka man bland annat kan läsa via olika museernas hemsidor.
Intresset för samernas historia har ökat efter att den svenska statenerkänt samerna som ett urfolk och samiskan som ett nationellt minoritetsspråk. Samerna själva vill dock via Sametinget att de samiska språkrättigheterna ska utgå från att samerna är ett urfolk, inte en nationell minoritet.

Landrättigheter
En stor skillnad mot andra länder verkar vara att i Sverige är samerna inte fullt ut accepterade som urfolk i bemärkelsen att de har vissa landrättigheter som har blivit resultat av bland annat ratificeringen av ILO 169 i Norge och i urfolkspolitiken i USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.
Svenska Samernas Riksförbund skriver om ratificering av ILO:s konvention nr 169: ”I Sverige har frågan om en ratificering av ILO:s konvention nr 169 utretts i SOU 1999:25. Sveriges regering har uttalat att ambitionen är att Sverige ska ratificera konventionen så snart det låter sig göras. Sverige har fått upprepad internationell kritik då denna process inte har gått framåt.”
Samernas historia under de senaste århundraden berättar om statsmakternas kolonisation, överhetens förtryck och samernas motstånd. Du kan läsa om samernas historia via samernas tidslinje: http://www.samer.se/1004

Sju sekel av skriftlig dokumentation
I olika arkiv finns sju sekel av skriftlig dokumentation om samiska rättigheter. De har stadsfästs i kungliga brev, fogdeinstruktioner, skattlängder och domstolsutslag och lappbyar, lagar, föreskrifter, förordningar och domstolsutslag i domstolar där samer var nämndemän i flera sekler. Boken Tusen år i Lappmarken som är skriven av Tomas Cramer och Lilian Ryd behandlar detta. Boken är publicerad i Skellefteå 2012.
De första mellanstatliga dokumenten om Lappmarken upprättades eventuellt redan på 1200-talet. De första svenska dokumenten härrör från 1300-talets början. Freden i Nöteborg 1323 medförde att ryssar och karelare gjorde anspråk på svenskt land ända ned till Skellefteälven på gränsen mellan Pite och Ume lappmarker. Sverige började som motdrag snabbt att upplåta land och uppmuntra till svensk kolonisation i Lule och Pite älvdalar.

Samernas position under 1700-talet
Samernas position eller status har inte alltid varit den samma. Historikern Lennart Lundmark har betonat samernas starka position i det svenska samhället under 1700-talet. Enligt honom var samerna befriade från krigstjänst och hade relativt låg skatt. Deras handelsvaror hade ett högt pris på europeiska marknader och utgjorde en väsentlig del av den svenska ekonomin.

Samma typ av positiva betoningar finns i en artikel om ”Samernas historia. Kampen om Lappmarken” som är skriven av Lilian Ryd, publicerad i tidskriften Populär historia nr 9/2015.
Författaren Lilian Ryd frågar på vilket sätt samernas möjligheter har blivit sämre under den moderna tiden:
”Under medeltiden var samerna så viktiga för svenska staten att de fick jakträtt på samma nivå som adeln. Dessutom betalade de lägre skatt än allmogen, hade egna riksdagsmän, var befriade från krigstjänst och fick egna skolor. Hur kunde allt detta brytas ned till dagens situation, där samerna har sämre rättigheter än andra urbefolkningar.”

Samerna i mellansverige
Det finns även en lång samisk historia utanför det som idag kallas för Sápmi. Långt inpå 1800-talet levde en samisk befolkning i Mälardalen som kallades för sockenlappar. Det här kan man läsa om i boken Hästslaktare och korgmakare från 1999 skriven av etnologen Ingvar Svanberg vid Uppsala universitet.

Svanberg skriver i boken att det omkring 1800 fanns en så kallad sockensamisk befolkning i landskapen Jämtland, Dalarna, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och norra Uppland. En socken hade i regel en eller två samer anställda för att vara allmogen behjälplig med diverse sysslor såsom slakt av hästar och andra husdjur och samerna försåg också allmogen med förstklassigt hantverk, framförallt rotslöjd som korgar och fiskeredskap.
Samerna anlitades också för att jaga rovdjur och det finns även uppgifter om att sockensamerna i Dalarna under en period även hade små renhjordar. Spåren efter sockensamerna finns framförallt i gamla handlingar som Ingvar Svanberg plöjt igenom – landshövdingerapporter, kyrkoböcker och traditionsuppteckningar. Dessa samer i sin tur härstammar från en skogssamisk befolkning som fram till 1600- och 1700-talet levde ett nomadiserande liv som jägare, renskötare och hantverkare kring Mälardalen. Den rådande tidens föreställning är dock att samerna hör hemma i lappmarken – dessutom ses samerna som konkurrenter när det gäller jakten och kyrkan har svårt få grepp över de ständigt flyttande samiska hushållen. Myndigheterna vill därför inte ha några kringströvande samer och under mitten av 1600-talet inleds statliga kampanjer för att driva bort samerna från Mellansverige. Detta ledde bland annat till gripandet av 13 samer som fördes till slottsarresten i Gävle 1729, som dock protesterar. Kung Fredrik 1 samtycker till att samerna får bli kvar längst upp i Dalarna – men förbehållet är att de inte ägnar sig åt jakt samt att de fortsätter att förse bönderna med hantverk och andra tjänster, som att slakta hästar. Även i Hälsingland görs åtskilliga försök att fördriva samerna norrut. Samma mönster utspelas här – de statliga fördrivningskampanjerna bemöts av både samiska motskrifter och vädjanden från allmogen om att behålla samerna i området. Då kommer kyrkoherden i Hudiksvall, Olof Broman med lösningen, som liknar den i Dalarna. Den avgörande skillnaden är att samerna ska mantalsskrivas i en viss socken där de ska bli bofasta och inte längre tillåts bedriva sin nomadiserande renskötsel. Det så kallade sockenlappsväsendet har nu uppstått och hundra år senare har det nått även Dalarna. Källa: Sameradion & SVT Sápmi

Skogssamerna och fjällsamerna
Historiskt har man urskiljt två livsmönster bland samerna. Skogssamerna vistades året runt inom ett givet område, kallat lappskatteland, medan fjällsamernas skatteland var uppdelat mellan den plats på högfjället där de tillbringade sommaren och en höst – och vårland längre fram. (Se Sveriges historia 1721-1830, s. 43-47)

Samiska språken i Norra Europa
Samiska språket är flera språk eller språkvarieteter och har talats i norra Europa i tusentals år och är ganska nära besläktat med finska. Samiskan är ett finsk-ugriskt språk, som är starkt skilt från svenskan, såväl strukturellt som begreppsmässigt.
Inom Sapmi talas ett antal olika varieteter som är geografisk fördelare. Varieteter brukar delas i tre huvudgrupper: sydsamiska, centralsamiska och östsamiska. (Se t ex Kenneth Hyltenstam etc).

Samiska har länge framträtt som eget språk kring Finska viken för cirka tre tusen år sedan. I dag talas i Sverige nordsamiska, lulesamiska, umesamiska och sydsamiska.
År 2000 fastställdes att samiska är ett av Sveriges minoritetsspråk, vilket ger samiska barn rätt till modersmålsundervisning. Se: http://www.samer.se/2136 Av Sveriges ca 20.000 samer talar ungefär hälften samiska och endast en fjärdedel kan läsa och skriva på samiska. Andelen som talar samiska är dessutom mindre i de sydligare delarna av Sapmi.

Med naturen som skafferi
Att samerna har varit ett renskötande folk i alla tider är fel. Trots att renen länge var det viktigaste djuret för samerna var det bara en liten del av folket, historiskt sett och idag, som baserade sina liv på renen. För det stora flertalet var det jakten och fisket som gjorde att man överlevde. Havskusterna, insjöarna och älvarna gav de mest säkra fångsterna. Läs mer: http://www.samer.se/1115 Renskötseln har varit en del av större sammanhang som rymmer fler näringar och levnadssätt som fiske, jakt, handel, hantverk, jordbruk, boskapsskötsel och eget företagande.

Om samernas religion
I den lapska ödemarken hade folket sin egen gudstro, här härskade de uråldriga skogsgudarna och på de heliga platserna hördes ljudet av nåjdtrummor. Här fanns skogsfar, djuret som var så heligt att det inte fick kallas vid sitt rätta namn, björnen. Den förkristna samiska religionen hade inga präster, skrifter eller speciella byggnader, ändå var den stark. Man trodde att den andliga världen bestod av gudar, gudinnor, mytiska djur, rådare och döda släktingar som alltid fanns i närheten av de levande. Speciella fjäll, dalgångar, vattendrag och offerplatser var heliga. Än idag behandlas dessa ställen med respekt.
Trumman var kraftfull. Med dess hjälp kunde han eller hon som hjälpte oss när det behövdes, nåjden, färdas till andra världar och se in i framtiden. Se utställningen Trumtid – i Livets Famn. http://www.ajtte.com/utstallningar/trumtid/

I boken ”Gränsliv- med forsbåt mot havet” berättas om det gamla kapellet i Rounala och legenden om de tre samebröderna. Idag är Rounala, den gamla begravningsplatsen utmärkt med vita stenar. I en av dessa vilar områdets första präst, Olaus Sirma, som förde en hård kamp mot lapparnas gamla gudstro.

Samepolitik i rasismens tidevarv
För några hundra år sedan var det många i Sverige som behandlades betydligt sämre än i dag. Så var det också med samerna. Men man kan knappast säga att de var diskriminerade före sekelskiftet 1800. Då började det spridas nya idéer. Först en om högre och lägre stående kulturer, sedan en om över- och underlägsna raser. Lappmarkens självständiga organ för skola och kyrka blev ett av de första offren för 1800-talets framväxande rastänkande. Samer och tornedalsfinnar började ses som avvikelser och störningar. Rasbiologin blev ett lämpligt redskap. Lilian Ryd skriver om utvecklingen:
”Vid 1800-talets slut sågs samerna som ett primitivt folk utan värde. Det var en oerhört kontrast mot 1700-talets syn på det svenska samhället som en mosaik av folk och försörjningssätt, där alla var lika nyttiga i byggandet av en upplyst, rationell och ekonomisk sund stat. Samisk äganderätt till mark och vatten stod i vägen när industriell exploatering av Lappland skulle dras igång.” ( Populär historia, 2015/nr 9, s. 28).
En viktig film som lyfter fram rasismen ödedigra följder är Sameblod.

Nya fynd om samernas liv på museer
Ett beslag av brons, har nyligen skänkts till Västmanlands Läns museum av Nils Olof Fransson, Långsele, som också är den som fann föremålet vid Örån, norr om Örträsk. Beslaget är troligen av östligt ursprung och har varit i samiskt bruk. Läs mera: http://www.sparfran10000ar.se/sv/aktuellt.html

Samer i siffror

Samerna är ett av det arktiska områdets ursprungsfolk. Dessa ursprungsfolk omfattar omkring två miljoner personer, som talar femtio olika språk. Samernas nuvarande bosättningsområde, som till största delen ligger norr om polcirkeln, sammanfaller delvis med fyra stater: Norge, Sverige, Finland och Ryssland.
I slutbetänkadet om samer, ”att återta mitt språk” beräknas att det finnas 70.000 samer. I Norge bor de flesta; 40.000, i Sverige 20.000, i Finland 6000 och i Ryssland 2000. Omkring 10. 000 av samerna lever på renskötsel. I själva verket kommer man till mycket olika slutsatser om samernas antal beroende på hur man räknar och vilka kriterier man har. Samernas situation är idag även helt annorlunda än tidigare eftersom många har flyttat från norra områden till söderut. Flyttningarnas omfattning har varit stor under efterkrigstiden. I Sverige har samerna flyttat till städerna i Norrlandslänen och till de svenska storstadsregionerna. År 1945 var 2 % av samerna eller 208 personer bosatta utanför Norrbotten, Västerbotten och Jämtland, medan antalet år 1972 var 3765 eller 25 % av befolkningen.

Samernas inflytande
Erkännandet av samerna som en nationell minoritet i enlighet med Europarådets minoritetskonventioner innebär att Sverige som stat har en folkrättslig förpliktelse att aktivt främja det samiska språkets fortlevnad. Samerna skall ges inflytande i frågor som berör dem. Som urfolk har samerna även rätt till självbestämmande. (Se slutbetänkande ”att återta mitt språk. Åtgärder för att stärka det samiska språket.”)

Språkets revitalisering
Numera har man börjat tala mer och mer om möjligheter att återta sitt språk, om språkets revitalisering.
Patricia Fjellgren och Leena Huss har skrivit ”En bok för dig som vill återta ditt språk”. I boken finns praktiska tips, projektidéer, inspiration och uppmuntran.

Text av Erkki Vuonokari 2017-08-28

Källor

Bibliografi och böcker
– Svensk syd – och umesamisk bibliografi 1990-2008, Björn Lundqvist. Uppsala 2011.
– Samer – ett ursprungsfolk i Sverige, Sametinget och regeringskansliet. http://samer.se/2136
– The sami – an indigenous people in Sweden. Sami Parlament and Ministry of Agriculture. http://www.samer.se/2137
– Pigga Keskitalo, Veli-Pekka Lehtola ja Merja Paksuniemi (toim.), Saamelaisten kansanopetuksen ja koulunkäynnin historia Suomessa. Siirtolaisuusinstituutti. Tutkimuksia A50. Turku 2014. www.siirtolaisuusinstituutti.fi
– Tusen år i Lappmarken. Juridik, skatter, handel och storpolitik. Skellefteå 2012. http://libris.kb.se/bib/12734138
– Lars Levi Laestadius, Lappalaisten mytologian katkelmia, Juha Pentikäinen ja Risto Pulkkinen. SKS 2011
– Sveriges historia 1721-1830, Elisabeth Mansen. Värnamo 2011. Se om samer, s. 43-47.
– Jukka Pennanen – Klemetti Näkkäläjärvi, Siidastallan. From Lapp Communities to Modern Sami Life. Sami Museum Foundation 2002.
– Att återta mitt språk. Åtgärder för att stärka det samiska språket.SOU 2006:19. Slutbetänkandet av utredningen om finska och sydsamiska språken. Stockholm 2006.
– Gränsliv-med forsbåt mot havet. Rajaelämää –koskiveneellä merta kohti. Redaktör Lars Hedström 1986.
– En flerspråkig kyrka. Policy och mål för svenska kyrkans arbete på andra språk än svenska. Fakta och fördjupningsmaterial. Svenska kyrkan 2010.
– Bevarandet av det samiska kulturarvet. bev_samiskt_kulturarv-t.pdf
– Utställningen Spår. Silvermuseet. http://silvermuseet.se/utstallningar/spar/
– Patricia Fjellgren och Leena Huss, Giele aelhkie guedtedh. En bok för dig som vill återta ditt språk. Sametinget 2013.
– Seija Tuulentie, Meidän vähemmistömme. Valtaväestön retoriikat saamelaisten oikeuksista käydyissä keskusteluissa. SKS 2001.
– Maja Hagerman. Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder. Stockholm 2006
– Vuokko Hirvonen, Samiska kvinnoförfattare. En historik över hundra år av skrivande. Litteraturens gränsland. Redaktör Satu Gröndahl. Centrum för Multietnisk forskning- Uppsala Universitet. Uppsala 2002.
– Johdatus Saamen tutkimukseen. Toimittaneet Ulla-Maija Kulonen, Juha Pentikäinen ja Irja Seurujärvi-Kari. SKS 1994.
– Språkbyte, språkbevarande, revitalisering. Samiskans ställning i svenska Sapmi, Kenneth Hyltestam, Christopher Striud och Mikael Svobbi. I boken Sveriges sju inhemska språk –ett minoritetsspråksperspektiv. Lund 199

Internet ( Museum, Skolverket, högskolor, univeristet etc)
Sápmi.. Allt om Sveriges ursprungsfolk samerna och deras land Sápmi. http://www.samer.se/
Västerbottens Läns Museum. www.vasterbottensmuseum.se
Samiska högskolan i Kautokeino. http://www.samas.no/en/node/204
Saamemuseum Siida i Inari. http://www.lapinmuseot.fi/inari/siida.html
Samiskt informationscentrum. www.samer.se
Samisk fjäll och samemuseum. Duottar –ja samemusea. http://www.lapinmuseot.fi/inari/siida.html
http://www.inari.fi/media/files/ruotsi.pdf
http://www.minoritet.se/sverigefinnar
http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/manniska-och-samhalle/nationella-minoriteter/Pages/forvaltningsomraden.aspx
http://www.siida.fi/contents/sami-museum
http://modersmal.skolverket.se/samiska/index.php/pa-svenska/sprak/56-samiska-spraket
http://www.jokkmokk.se/ext/templates/extDepartmentPage.aspx?id=1539
http://www.samer.se/1004
https://www.sametinget.se/13333